Livet blir inte alltid som man har tänkt sig och ibland springer verkligheten i kapp en. För en knapp vecka sedan avled min bästa barndomskompis mamma efter att ha kämpat mot den elaka sjukdomen cancer i mer än 15 år. Hon har kämpat och stått ut med behandlingar och under åren som jag och min kompis umgicks så var hon alltid glad och var en riktig kämpe. Då jag och min vän av olika anledningar växte ifrån varandra så har jag inte varit med i deras närhet och kamp de sista 10 åren mer än att ha fått lite information då och då. Så beskedet om att hon hade avlidit kom lite som en chock. Hur kommer det sig egentligen? Man lever här i sin skyddade värld och tror att "det händer inte mig", men PANG, så inser man hur sårbart livet är.

Jag inser också att alla människor jag har runt mig inte alltid kommer att finnas med i mitt liv. Man lär känna nya människor, inom skolan, intressen och genom vänners vänner. Många av dessa känner man ett tag och sen försvinner dom igen, men det är väl så livet är. De som betyder mycket för mig håller jag hårt i. Ibland kan det vara svårt att hinna med att träffa och umgås med alla sina vänner och familj, men jag försöker då och då iallafall skicka iväg ett sms som berättar att jag lever och undrar hur det är med den personen. Jag uppskattar när mina vänner gör samma sak till mig.

Så det gäller att ta vara på varje dag och inte alltid tänka att det gör jag i morgon, i morgon kan vissa saker vara för sent.

Detta blev ett djupt inlägg men kände att jag behövde lätta på mitt hjärta lite

Jag lider med dig och din familj min vän av hela mitt hjärta och hoppas på att Hon har det bra där hon är idag och slipper lida.

Kramar Annika